tisdag, december 31, 2013

Träningsbokslutet 2013

Då lider träningsåret mot sitt slut. Förra året var jag sjukt nöjd med min prestation, och förväntade mig inte mer av mig själv än så. Men på något vis så har jag slagit det, med råge. Skönt att klara av det, trots bristen på press på mig själv. Anledningen att det gått framåt, är nog just det. Ingen press, utan jag har tränat duktigt, för att jag velat. Och mått bra av det. Jag har till och med börjat tycka det är kul, och se fram emot vissa pass! (Fler än jag som trillade av stolen av dessa rader?)

Så vart är resultaten? Inte mycket på vågen. Däremot ser jag resultat på kroppen. Borde kanske mätt från början, vilket ju rekommenderas. Det glömdes bort. Men bara att kroppen inte är större än året innan känns fint. Kan tex inte köra penntricken på rumpan längre. Hehe. Den har flyttat upp en våning. Armarna har nog blivit lite smalare. Skärpen kan dras åt mer. (Och snart har jag inga hål kvar på mitt favvoskärp, så mycket smalare runt midjan får jag inte bli. Om jag inte åker till Marrakech inom kort och köper ett nytt!) Och när jag vrider på överkroppen så har jag inte längre fyra falukorvar i midjan, så kan det vara kärlekshandtagen som minskat i omfång? Fint så.

Gissar att resultaten skulle se helt annorlunda ut, och framför allt SYNAS mer om jag även tänkte på vad jag åt. Alltså, jag tänker ju på mat och att äta jämt. Men jag menar i den bemärkelsen att jag kanske skulle kunna äta lite nyttigare. Lite bättre. Inte "unna" mig så förbannat mycket. Fast, någon jävla måtta får det vara på duktigheterna. Och mina ambitioner är inte att ställa upp i någon bikini fitness tävling. (Än. Haha.)

Morgonpromenaderna har hållit i sig hela året och gör det fortfarande (!!!), även nu när mörkret är kompakt. Tack vare att jag har sällskap. Det känns mycket mycket bra. Att komma ut och andas.

Några nya pass har jag provat. Det är omväxlande, och har helt klart höjt glädjenivån på träningen. Kanske även nyttan i det hela då kroppen inte hinner vänja sig. Jäklar vilken träningsvärk jag har haft. Hahaha.. Fast jag saknar lite "rutinen" där jag visste exakt hur varje vecka såg ut.

Nästa år? Ja, kan jag ens fortsätta i närheten av samma tempo som detta, så är jag mer än nöjd. Har egentligen bara ett viktigt mål. Att överleva Tjurruset med Millan. Det får räcka lite. Springa är ju inte mitt roligaste, men därför en utmaning. Men öka på passen ska jag definitivt inte göra. Snarare nästan minska dem.

Jag ska i stället försöka lägga upp träningen på ett vettigare sätt. Planera bättre. För att inte köra slut på kroppen. Månaderna efter sommaren, där jag bara köttat på, pass efter pass oavsett vilket pass jag har kört dagen innan, eller ska köra dagen efter, är nog inte så bra i längden. Om man inte är någon slags elitidrottare. Eller har sjukt bra kunskap om hur man hanterar träning i stor mängd. Och jag räknar inte in mig i varken den ena eller den andra skaran.

Belöning? Klart jag ska ha en belöning efter att ha kämpat så förbannat fint. Eller hur? Faktum är att den kom redan för en månad sen. Hehe. Tog ut segern lite i förskott. En hel jäkla hög med träningskläder. Två långärmade tröjor (varav en varmare variant), tre träningstoppar, två sportbehåar, tre par strumpor, ett par korta shorts (att användas till Hot Mojo), och två par tights, mössa, vantar och en runningscarf. Allt från Nike. Utom runningscarfen, och ett par tights som är från Skins. Nu är jag redo för att träna mer än noll gånger när graderna kryper neråt. Yey! Fullt utrustad för ytterligare ett träningsår.

 
 

Inga kommentarer: