onsdag, maj 29, 2013

Svårt att komma igen

Usch, efter ett ordentlig omskakande besked som vi fick så är det svårt att komma igen. Även om prognosen nu är den bästa under omständigheterna så sitter känslan av chocken kvar i kroppen. På gott och ont. Mycket känns blasé och oviktigt samtidigt som jag känner mig tacksam och lättad. Insikten om att livet är skört slår alltid ner som en bomb i sinnet.

Att då skriva om hur det går med "trädgården", att längtan efter semestern har tagit tagit fart, att jag glädjer mig åt den gröna naturen, att jag är tröttare än någonsin och träningen som nu mest går på vilja utan någon som helst glädje, känns futtigt. Å andra sidan är det ju det som är livet. Det ena utesluter ju inte det andra. Men ändå.. ni förstår säkert vad jag menar.

Och livet, ja det rullar på. I helgen som var döptes Danthe. Jag och min bror, som faddrar, fick hålla i en tung och svettig unge under cermonin, i en liten och väldigt varm kyrka. Danthe var så snäll under akten och prästen Måns var en frisk fläkt. Bonusdottern sjöng så fint, i vanlig ordning. Fikat efteråt var en frossa i smörgåstårta och en jävla massa fika. Och ja, illamåendet efter det var ju inte av denna värld. Men gott var det.

Inga kommentarer: