Ibland kan jag drömma mig bort. Tänka att jag tar ut mina slantar på banken så det räcker till en biljett. Tar mitt pass. Och drar. Dit ingen känner mig. Dit ingen kan hitta mig. Dit ingen kan nå mig. Göra fåraherden i Kenya sällskap. Plocka vindruvor i Australien. Rensa fisk i Canada. Skotta snö på Alaska. Okej. Kanske inte just det, vinter som jag vantrivs med. Men ni förstår principen.
Att leva en dag i taget. Bara bekymra mig om vad och hur jag ska äta. Vart jag ska sova. Inte bry mig om vem jag inte hört av mig till på länge. Om jag ska följa med på kryssningen eller inte. Oroa mig för att glömma bort någons födelsedag. Förbanna mig själv för att jag inte alltid har en kalender i närheten. Missa ett möte på jobbet. Fundera på om det finns pålägg till mackan i morgon. Sia i hur bolåneräntan ligger.. om ett år. Om tvätten hinner torka så jag kan tvätta en maskin till.
Kanske skulle jag i samband med denna omstart även får en på hjärnan. Så jag inte saknar någon här hemma. Eller fortsätter att tänka på bolåneräntan.
Nu har jag ju i för sig gett er ledtrådar, på vart ni kan finna mig. Om ni saknar mitt pass. En lagom stor summa på mitt bankkonto. Och kanske jag också är borta! :)
Jag klagar inte. Jag har det så bra jag bara kan. Men ändå. Ibland vill man bort. På alla sätt. Och då menar jag inte en tvåveckors charter till Thailand. Fast det duger också, en liten bit på vägen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar